Min far är en grymt kompicerad man. Samtidigt är han en jävligt enkel gubbe. Diffust? - JA.

Han har svårt att prata om saker samtidigt som han har lätt för att ryta om minsta småting. Det är så lätt hänt när man gömmer annat inom sig, det är klart. Men för Guds skull, kan man inte tygla det så pass så att det slipper gå ut över andra?
På senare tid har jag dessutom börjat tvivla på om han verkligen känner mig. Han har aldrig riktigt haft tid liksom. Eller så är det helt enkelt så att han känner mig så bra han är benägen till. Han måste lära sig uttrycka sig mer, så de där olämpliga orden och fraserna inte blir yttrade så lätt och ofta som de gör. Frågan är bara hur, och om det är möjligt ...